Monday, I embrace you with my love.

Det nalkas kaffe på House of Bagels med kollegor ikväll, det nalkas tjejsnack i mängder, det nalkas ren avrättning av motsatt kön, det nalkas missförstånd, det nalkas tågresor över Sibirien, det nalkas galna planer, det nalkas spontanmåndagkväll av 118118gänget - Emelie, Monique, Judith, Emelia & Kim.

I helgen var det födelsedagsförfest, Banken, minnesluckor & bakfylla, filmlördag i soffan, fotbollsmatch, cruising Sölvesborg-Valje-Edenryd-Nymölla-Tosteberga-Per Knuts väg-Trolle Ljungby-Trolle Ljungby kyrkogård-Östra Ljungby-Gualöv-Bromölla. Det var en härlig rundtur jag och Kim hade igårkväll när vi åkte ut i hennes Koeningsegg. Såna studer som egentligen är ouppskattade men helt underbara. Vi började med middag hos Kims far, mjukglas och kaffe på Lasses, sen körde vi runt och bara kollade, tog en väg hit och en väg dit, grusvägar och landsvägar, kyrkogårdar och scoutstugor.

Jag är tydligen inne i en period nu som jag inte varit med om förut. Hur lyckas jag hamna i dessa situationer som jag inte vet hur jag ska hantera? Det har helt enkelt blivit för mycket nu. Jag ska aldrig mer gnälla över att jag inte har någon att flörta med, inte har någon att skicka SMS med, inte har någon att tänka på en extra gång innan man somnar. Jag måste lära mig att visa tydligt vad jag vill (eller viktigare, inte vill) annars kommer jag att bli asexuell och det vill jag inte. Ska nog se om Monique har råd och tips. Monique som för övrigt har suttit de senaste två timmarna och kollat resor som vi ska på. Tydligen. Känns som att vi har varit jorden runt redan. Allt från kejsarpingvinssafari till varma källor på Island. Dom rika dom kan...

Nu är Emelia tillbaka i staden igen, känns skönt. Det har varit en orolig stad utan henne. Vi får se vad den här veckan, som redan är fullbokad egentligen, kan bjuda på för upptåg. Kul att vi alla på jobbet har fått så bra kontakt. Ibland blir det tokigt, väldigt tokigt, men det brukar ordna upp sig. Och roligt har vi. Hejdlöst.

Hej då!

Ska vi se Idol-någonting på Biljard blev ska vi ta en kaffe på House of Bagels?

Judith, Monique, Emelia och Emelie, en helt vanlig onsdag i Kristianstad.

J ringer Ee: Hej! Visst sa vi 19 på House of Bagels?
E: Jo visst sa vi det.
J: För Monique trodde det var 18:30 så hon står redan där.
E: Men klockan är väl 17:45 och inte 18:45?
J: Nej...då kommer inte du heller i tid.
E: Nej...jag får nog äta upp mackan och köra då.

M ringer Ee: Hej! Vad gör du?
E: Hetsäter min macka för jag var en timme efter i tidsuppfattningen.
M: Jaha då dröjer det en stund. Blev lite missuppfattning.
E: Var är du nu då?
M: På Domus.
E: Jag är där om 20.

Ea sms:ar Ee: Hur dags skulle ni till Biljard?
J: Det var ju flera timmar sedan vi bytte ställe.

Vår kommunikation igår var imponerande speciellt med tanke på att vi alla jobbade tillsammans hela dagen och hade många tillfällen att faktiskt planera kvällen. Trots detta var det en riktigt trevlig kväll. Litervis kaffe, många skratt, på tok för många cigaretter, tigerbalsam och Fahrenheit, raggarrunda runt raggarna på P-däcket och rusta, absolut ingen utgång som blev en tveksam utgång som blev utgång.

Visst är det härligt att vara uppe såhär tidigt?

Tänkte ge en liten förklaring på bloggens namn... för er som undrat och inte redan listat ut det. Läs och njut, läs och förstå, läs och älska!



När varmen vibrerar i det ljuvliga Provence då finns vi, som vanligt, ner' på Henry's Bar i Vence.
Vi njuter siestan vid en iskall halva vin och inväntar tåligt den betagande Christine.

Därinne hörs ropen från ett märkligt klientel: Dom Snälla Förlorarna i livets eget spel.
Här häckar konstnärerna och hororna i stan, här sitter bohemerna och flummarna på rad.

Här lever man med varandra, vid sidan av alla andra.
Här söker man livets rus till dagens lägsta pris.
Här ställer man inga frågor, här delar man samma plågor.
Här är varje njutning kanske livets sista spis.

Vi sneglar förstulet ut mot torget då och då. Vi känner så väl till vilken väg hon brukar gå. När klockan slår fyra bjuder Henry själv på vin. Då är det snart dags för den bedårande Christine.

Och plötsligt så tystnar vrålen, och plötsligt så dämpas sorlen, och alla förlorarna går ut på trottoarn. Där skrider hon fram i vimlet, som nedstigen från en himmel, det vackraste av dom alla: Drottningen av Vence.

Hon samlar förnödenheter i sin bruna korg, och sakta förbleknar stadens färgsprakande torg. Då nickar vi mot varann och höjer våra glas. Snart är det vår tur, snart har vår drottning handlat klart.

Så vänder hon sej mot baren, och ser oss på trottoaren,
och ger oss ett leende som ingen annan har.
Då skriker vi ut extasen, och krossar dom tomma glasen,
då vet vi att också denna afton kan bli bra.



Jag tror på riktigt att den faktiska lyckan, den finns på Henrys bar.

Nuärsnartdennaonsdagenöver!

Lejonet 23/7-23/8
Onsdagen blir händelselös och det går dig på nerverna. Du tycker att dina initiativ blir motarbetade.

Biljardkompaniet med Judith och Monique ikväll eller inte? Emelia kan du luras med dit så är vi iallafall trötta tillsammans på jobbet imorgon, J & M kan gott vara sympatitrötta med oss. Men först måste hon till Fjälkinge och planera de kalasen som ska hållas för Emelie i helgen. Kommer bli en helt hopplöst fullspäckad helg. Som vanligt. Händelselösa dagar går ju å andra sidan mig på nerverna. Ses på måndag...typ.

If you fall I'll catch you...

ja hejhej (Emelia jag gissar att du är absolut först att läsa detta, därav min rubrik...). Då gör jag officiellt ett nytt bloggförsök. Har inte riktigt fullföljt bloggandet tidigare, brukar skriva en massa, radera det och sedan kryssa ut mig för att göra något annat viktigt med mitt liv. Just nu sitter jag på jobbet, vilket jag göra cirka 30% av dagen ungefär 5 dagar i veckan. Kanske inte länge till, vi får se. Men åter till jobb.

Hej då!